kollade på en film om Hart Crane igårkväll, och har lyssnat till en föreläsning om honom idag, en analys av några av hans dikter. det är intressant hur han verkar vilja förändra den pessimistiska tendensen som han ser uppstår i modernismens poeter, och ändå slutar sitt liv genom att kasta sig från ett skepp i mexikanska gulfen. (om självmord kan ses som en pessimistisk handling..)
som James Franco framställer honom i The Broken Tower -
we all know life is a dance of death, but we can all make something out of it. (18:30)
och även föreläsaren påpekar i vilken grad Crane beundrar T.S. Elliots The Waste Land, men inte utan ambivalens - han önskar sig bort från svartsynet som präglar tiden, omnämner sig själv som en romantiker och visionär, men verkar samtidigt omfamna tematiken. föreläsaren pratar om den fjärde passagen i The Waste Land, Death By Water, hur Crane verkar ha tagit till sig texten, och hur det slutligen också visar sig att han väljer sin utgång genom att sjunka till havbotten.
T.S Elliot läser:
som dessa orden från Voyages -
T.S Elliot läser:
T.S. ELLIOT DET ÖDE LANDET (Karin Boyes översättning)
IV. DÖDEN GENOM VATTEN
Phlebas feniciern, död sedan fjorton dar,
glömde måsarnas skrik, och havets tunga dyning,
och vinst och förlust.
En djuphavsström
sög viskande köttet av hans ben. När han steg och
sjönk,
levde han om igen sin mogna ålder och ungdom,
tills han drogs in i virveln.
Hedning eller jude,
du som vrider ratten och vänder dig mot vinden,
minns Phlebas, som en gång var högrest och vacker
som du.
Drunkningsakten är ett genomgående tema i Hart Cranes poesi.
som dessa orden från Voyages -
VOYAGES
I. (...) Spry cordage of your bodies to caresses Too lichen-faithful from too wide a breast. The bottom of the sea is cruel.
(och vidare i andra stycket - )
II.
(...)
Bind us in time, O Seasons clear, and awe.
O minstrel galleons of Carib fire,
Bequeath us to no earthly shore until
Is answered in the vortex of our grave
The seal's wide spindrift gaze toward paradise.
(samma tema i ett annat dikt döpt, Vid Melvilles Grav.
Melville är författaren som skrev Moby Dick, om en kastelotjägare.
kanske intressant att bemärka att protagonisten, Kapten Ahab, aldrig drunknade i romanen.)
AT MELVILLE'S TOMB
Often beneath the wave, wide from this ledge The dice of drowned men's bones he saw bequeath An embassy. Their numbers as he watched, Beat on the dusty shore and were obscured.
(...)